En 30-årig resa som räddar liv

Året var 1993 då fyra kommuner gick samman och bildade Södertörns brandförsvarsförbund, SBFF. I dag ingår tio medlemskommuner i förbundet: Botkyrka, Ekerö, Haninge, Huddinge, Nacka, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Södertälje och Tyresö kommun.

I området finns det totalt 21 brandstationer: nio heltidsstationer som är bemannade dygnet runt av heltidsbrandmän, tre deltidsstationer där brandmännen arbetar deltid och har beredskap vissa veckor, samt nio brandvärn som består av frivilliga brandmän och fungerar som en förstärkningsresurs vid större insatser.

Förbundets värdegrund är inte svår att förstå. Den handlar om människor som du och jag. Människor som hjälper och räddar i svåra situationer. Så här 30 år senare är det räddningscentralen i Stockholms län som är larm- och ledningscentral och drivs av Södertörns brandförsvarsförbund.

Att bli brandman fanns inte på kartan

Från början handlade det mesta i Sarbast Abdulsatars liv om fotboll och träning. Han var också mycket intresserad av historia och religion. Att vara brandman fanns inte på kartan. Det var inget han tänkte på då. Men när en fotbollskompis tipsade honom om att testa jobbet som deltidsbrandman, började en ny tanke ta form.

Sarbast har nu jobbat heltid som brandman i cirka 15 år och han stortrivs på Södertörns brandförsvarsförbund. När han kör ut första släckbilen kommer en förskoleklass förbi. Barnen stannar och tittar på den mäktiga brandbilen. Sarbast hoppar ur, går ner på huk och pratar lite med barnen. Det är något speciellt med de stora, röda brandbilarna som trollbinder barnen. Så har det nog alltid varit.

Vilka larm åker ni på?

– Vi är inte så begränsade, egentligen kan man alltid ringa räddningstjänsten. Det vi åker på är så brett men de stora grejerna är ju brand, trafikolyckor och drunkningar. Men vi åker mest på automatlarm, säger Sarbast och fortsätter:

– Nu har vi kommit in i den tiden på året då många har levande ljus överallt och kanske tänder i kaminen. Under den här årstiden gör vi många utryckningar där en från början liten brand mycket snabbt har spridit sig. Därför är det mycket viktigt att se till att alla ljus och brasor där hemma hos er är släckta innan ni lämnar hemmet. Om du bor i ett flerfamiljshus är det viktigt att tänka på brandsäkerheten, påpekar Sarbast.

– Tre komponenter behövs för att det ska brinna. Det är syre, värme och brännbart material. Tar du bort en komponent kan det inte brinna. Ring 112 om det brinner, säger Sarbast Abdulsatar, brandman på Södertörns brandförsvarsförbund.

Håll rent i trapphuset

Det är viktigt att du som hyresgäst tar reda på vilka brandföreskrifter som din fastighetsägare har. Även din fastighetsägare har ett ansvar och en skyldighet att informera sina hyresgäster om regler och hur utrymning vid en brand ska gå till. Som boende har du dock ett ansvar för att hålla trapphuset fritt från saker, till exempel cyklar och barnvagnar, eftersom trapphuset är en viktig utrymningsväg i händelse av brand.

Tänk också på dina grannar. Du har ansvar för dem med. De ska också kunna komma ut om det brinner och hela trapphuset är rökfyllt. Då ska man inte behöva snubbla över cyklar och vagnar.

Balkongen kan vara en utrymningsväg

Har du tänkt på att det finns en annan utrymningsväg, inte bara genom ytterdörren? Det kan vara via balkongen eller ett fönster.

– Vi från räddningstjänsten ska kunna hjälpa dig ut och då kanske vi måste använda höjdfordonet; det som förr kallades ”stegbil”. Om räddningstjänsten kommer upp med höjdfordonet ska det inte finnas en massa grejer ståendes framför dörren eller på balkongen som blockerar. Alla måste kunna komma ut, förklarar Sarbast.

Tre andetag bort

Tänk så här, om det brinner i lägenheten ska du ut. Men om trapphuset är rökfyllt ska du stänga dörren och stanna i lägenheten tills räddningstjänsten kommer.

Det är röken som dödar. Efter tre andetag blir man förgiftad, desorienterad och medvetslös. Får man inte hjälp dör man.

Ett yrke med många sidor

Att vara brandman innebär att möta en stor variation av situationer – vissa glädjefyllda, andra svåra och ibland hjärtskärande. Sarbast berättar att en av de svåraste delarna av jobbet är när barn drabbas i bränder eller andra nödsituationer.

Men det finns också många ljusa sidor med arbetet, och för Sarbast är kollegorna det bästa.

– De är som en familj för mig. Jag har fullt förtroende för mina kollegor, och det känns alltid bra att komma till jobbet. Vi delar både glädje och sorg, och när vi arbetar så nära varandra blir det något mer än bara ett arbetslag – vi blir en sammansvetsad enhet. Vi äter, sover, tränar och åker på larm tillsammans. Vi gör allt tillsammans, och det skapar en stark gemenskap. Det är ett måste för att jobbet ska fungera, säger han.